Den girige

Robinson-Jan Emanuel har i bostadsbristens Sverige försökt profitera på den desperation som en havererad bostadspolitik har medfört. Egentligen är det inte värt att ödsla tid på att skriva om detta, men eftersom han är aktiv socialdemokrat och numera riksdagsledamot, tjänar det som ett bra exempel på den skenheliga socialismens girighet.

Jag känner mig också kränkt!

"Jag känner mig kränkt". Hur ofta har man inte hört det uttrycket på sistone? Vare sig det är en bög som inte får adoptera barn, en utlänning som inte får jobb eller en kvinna som på oklara grunder känner sig nertryckt av patriarkala strukturer är de samtliga kränkta. Fler och fler grupper i samhället identifierar sig utifrån en offerroll där boven uteslutande är vita heterosexuella män.

Som tillhörande denna sistnämnda grupp vill jag härmed tillkännage följande:
-Jag känner mig också kränkt!

Kränkt för att alltid stå i skottlinjen för "utsatta" minoriteters hätska agitation för att positionera sig som den mest kränkta gruppen i samhället.

samt,

Kränkt inte minst för att det är jag som får betala för eländet. Varje månad blir jag rånad på halva min lön för att betala för och understöda allsköns idioter och politiska projekt. Om det så handlar om att på livstid försörja en utländsk analfabet som lyckats ta sig till Sverige samtidigt som våra gamla äter kattmat. Eller betala för feministiska analyser och genuspedagoger i all offentlig verksamhet, samtidigt som cancerforskningen i Sverige finansieras med privat insamlade pengar. Eller betala för poliskommenderingar när muslimska våldsverkare löper amok i Rosengård samtidigt som allt färre av brotten i Sverige klaras upp. Av detta blir jag kränkt.

Och där i vårt förtvivlade tillstånd av kränkning förenas vi negern och jag. Fast med den skillnaden att det fortfarande är jag som betalar.

Svd, DN, DN

Inte lätt säga rätt

En polis råkade likna ligisterna i Rosengård vid apor. Det borde han inte ha gjort.

Sällan har väl hela medie- och politikeretablissemanget gått igång så fullständigt på alla cylindrar! Fördömanden i ordalag som vore det världens förestående undergång.
Man kan tänka sig in i polisens situation; man blir hotad, bespottad, får stenar kastade på sig. En storm av vrede och hat riktad mot sig bara av den anledning att man har som jobb att upprätthålla ordning. Att man i den situationen undslipper sig en olycklig formulering är mänskligt, förståeligt och någonstans en sund reaktion på ett osunt samhälle.

Om bara medier och politiker kunde uttrycka sig hälften så kraftigt mot de utländska ligister som terroriserar en hel stadsdel skulle mycket vara vunnet. Men i Sverige får man som bekant inte nämna saker vid dess rätta namn. Hade jag fått bestämma skulle polisen ha fått medalj. Nu får han sparken.

Hårdare tag?

Svenskan m fl tidningar skriver om kravallerna i Malmö. I det till bristningsgränsen kulturberikade Sverige stänger man inte en källarmoské ostraffat. Nu är det upp till bevis för Reinfeldts tal om hårdare tag mot brottslingar.

Sko nu och då

SVD förfasas över att mannen som kastade en sko mot Bush eventuellt bröt armen i det tumult som uppstod efteråt (uppgifterna är osäkra eftersom källan är mannens bror, inte särskilt opartisk m a o).
Vad hade hänt om mannen kastat en sko mot Saddam Hussein? Då hade han avrättats. Både han och hans familj.

Bush vs Obama

Reflekterar bara kort över det faktum att en journalist kastade en sko mot president Bush. Något presidenten tog med ro och ledigt skojade bort. Svenska tidningar frossar så klart i incidenten och söker fler och fler vinklingar för att framställa Bush som impopulär och skokastandet som (hela världens?!) avskedshälsning till en hatad statsman.

Samtidigt dras mediernas favoritälskling, den föraktfulle elitisten Obama, allt mer in i den allvarliga mutskandalen kring sin partikamrat från Chicago, Rod Blagojevich. Om detta kan man läsa åtskilligt i amerikansk press. Men självfallet inget i svensk.

Detta är en bra exempel på hur svenska medier väljer vad deras läsare ska få veta. Tack och lov för satellit-TV och Internet. Värdet på nyhetsförmedlingen brutet genom en svensk journalists glasögon är så klart lika med NOLL.

Eloge till rektorn!

"Pojke fick inte bli lucia" lyder en av dagens rubriker på Svd. Flera andra tidningar skriver också indignerat om luciaskandalen i Motala.
Men att Lucia faktiskt var en kvinna kan inte ens hela Sveriges samlade, kvasiintellektuella medie- och jämställdhetselit ändra på. I alla fall inte ännu. En eloge till rektorn på skolan som i det sunda förnuftets namn stoppade vansinnet!