Monarkin och demokratin

Det har varit en del prat om kungahuset och monarkin på sistone. SVT körde en grej på temat huruvida det fjäskas för mycket för kungahuset och idag har Svenskan en artikel om monarkin. I vanlig ordning får idioten Hillevi Larsson (s) lägga ut texten om hur dåligt det är med monarki.
Som en bestående institution i en föränderlig värld kan monarkin vara något bra. Även som representanter för Sverige utomlands kan kungafamiljen göra en rätt bra insats.
Men största argumentet för monarkins bevarande är naturligtvis vad alternativet skulle vara. En avdankad gammal sosse som president? Nån inkvoterad, värdelös politiker som behöver nya utmaningar på ålderns höst? För dagens politiker är de viktigaste frågorna i nämnd ordning; hur man kan öka massinvandringen till Sverige, homoadoptioner, könsneutrala äktenskap och feministiska teorier om könsmaktsorning och kvotering. Och inte att förglömma hur man kan skatta av människor alla deras pengar. Och vem skulle vilja ha en oduglig politiker som president? Vad är argumentet för det? Demokratin?
"Demokratin" i Sverige har blivit ett ord för odugliga politiker att gömma sig bakom. Varje företeelse som med lite fantasi kan påstås vara ett hot mot demokratin rättfärdigar dåraktiga beslut om övervakning, höjda skatter och så småningom säkert också... Ja just det. Monarkins avskaffande.